Snart är det våran tur!
Tänk att näsa gång är det min tur.
Som jag längtar.
Men samtidigt är det en konstig känsla.
Om lite mer än 1 vecka är det två månader kvar.
Helt sjukt att det bara är två månader kvar då..
Känns som att jag nyss började på birgitta. Känns som förra veckan det var då jag satt jättenervös i aulan när de ropade upp mitt namn.
Nu känns det dock som att man kännt personerna man umgås med hela livet men det är ju en annan sak.
Tiden har gått så sjukt fort när man tänker efter.
Så var är 2 månader på tre år liksom. Som en fis i rymden.
Snart är det våran tur. Äntligen!
Vad jag längtar.
Fatta vad som hänt på 3 år! Allt man gått igenom, både på gott och ont! Ex pojkvänner, skvaller, bråk, skratt och tårar!
Snart är det Över! Hela våra liv har vi haft någonstans att gå, dagis, lekis, lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet! Nu ska vi alla bli vuxna! Vi har i många år längtat efter studenten! Man förväntade sig en känsla av lättnad men den har bytts mot en känsla av oro inför framtiden. Nu står vi snart på egna ben!
Under 3 år har vi lärt känna nya människor och träffat många olika slags människor, folk som döljt sig bakom fasader som sedan rasat samman och man får veta vem det egentligen är. Är glad att du jag och Kim står enade i slutet. Från början till slut! Det är vänskap! Även fast jag nu sakta men säkert börjar förbereda mig för ett helt annat liv, med barn och allt som hör där till! Och att jag börjar glida ifrån alla ofrivilligt så vill jag att du ska veta att jag är glad för att ha lärt känna dig :) <3
