<3

En tår på min kind.
Den rinner långsamt ner.

Man börjar tänka.
Man börjar känna.
Man börjar sakna.. igen.
Jag tänker, saknar och gråter.

Trodde aldrig det skulle vara såhär jobbigt. 
Några veckor har gått men jag gråter fortfarande. Inte när folk är med mig utan när jag är ensam. 
När jag sitter ensam i min säng på eftermiddagen eller när jag ska sova på kvällen. 
Jag sätter på våran låt och gråter lite till. 

Jag saknar den personen som fanns i mitt liv. 
Som jag delade mitt liv med. 
Men som jag nu får leva ensam. 
Du är en underbar person.
Du fanns för mig när jag var ledsen. Torkade mina tårar och kramade om mig. 

Vi gick igenom så mycket tillsammans. Så mycket bra saker och saker som man bara vill glömma. 
Vi gjorde val tillsammans som jag aldrig kommer glömma. 
Kanske valde vi fel? 
Hade vårat förhållande fortfarande varit kvar om vi inte gjort som vi gjorde? 
Hur hade allt sett ut då? 
Det får man aldrig reda på. Bara sånt man kan tänka på. 
Man kan inte heller spola tillbaka tiden. 

Saknardig



Vinter -07